allatider.com © 1999-2008                    

 

 

En ohygglig historia..om att välja

 


(texten kommer från min gamla blogg)

Vissa av er kanske inte uppskattar dagens ämne, men jag kan ju inte skriva om väder och svamp varje dag. I dag kommer det att handla om bussar, platspåsar och en vante. Berättelsen är sann och innefattar naturligtvis även mig själv.

Jag tror jag var 8 kanske 9 år när detta hände men själva händelsen ser jag klart och tydligt framför mig.

Jag bodde då i Alunda och hade väldigt lång resväg till skolan varje dag. Tyvärr mådde jag också alltid illa när jag åkte buss. Därför hade min mor skickat med mig plastpåsar i fall jag skulle må riktigt illa. Det var ju egentligen dumt att tro att jag kanske skulle må riktigt illa, för jag mådde riktigt illa VARJE dag. Så de 2 påsar jag hade gick åt varje dag, en på ditvägen och den andra på hemvägen. Så var det varje dag, och påsarna ingick så att säga i min skoldag, precis som läxor och vänner och lärare.

Sedan var det en dag, det var en vinterdag. Kommer ihåg årstiden just för att jag precis fått ett par väldigt speciella vantar av en gammal tant. Jag älskade de vantarna, de var lite annorlunda med härligt blå färg och något broderi på. Har aldrig senare sett några liknande vantar, så jag antar att tanten komponerat dem själv.

Hur som helst så kom den här dagen då jag i vanlig ordning skulle åka hem från skolan. I fickan låg EN plastpåse, för en hade jag så att säga redan använt på morgonen. Vet inte om jag kanske var på väg att bli sjuk eller nåt men i alla fall så var jag tvungen att använda min påse tidigare än vanligt på bussresan. Så när jag åkte en bit till började jag återigen må väldigt illa. Jag försökte hålla mig och tänka på annat, men är man åksjuk så är man. Kände ju att detta inte skulle bli bra men vågade inte fråga chauffören om han kunde stanna. Bestämde mig därför att jag skulle använda min skolväska. Visste alltför väl vad som skulle hända när jag kom hem i fall jag använde min skolväska som spypåse, men vad skulle jag göra då?

Tyckte det var bättre med ett kok stryk än att spy på golvet i bussen… ville absolut inte att alla ungar skulle se att jag spydde på golvet inte….näää då dog jag hellre. Öppnade därför min skolväska samtidigt som jag febrilt försökte hålla mig. När väskan väl var öppnad låg mina fina vantar överst i väskan. Då slog mig tanken att jag skulle offra en vante istället för att spy i väskan. På så sätt skulle ingen få reda på att jag mått illa och väskan skulle vara ren och fin när jag kom hem. Tog därför upp den ena av mina vantar och använde den på det sätt jag tror ni förstår, utan att jag behöver ge mer detaljer.

Mådde givetvis bättre direkt men samtidigt var jag förtvivlad. Som sagt det var ett par vantar som jag älskade och jag var inte gammal. Det kändes inte bra och jag tror att jag redan då ångrade att jag inte använde väskan istället. Vid hemkomsten märkte mor givetvis väldigt snabbt att det fattades en vante. Inte vågade jag säga att den låg i ett dike, inte heller varför jag slängt den där. Stryk fick jag i massor….otacksammare unge fick man leta efter hette det. Tappa bort en vante man fått av en gammal dam… näää så gjorde man bara inte…det kunde jag väl ändå förstå…ja så höll det på ett tag. Då om inte förr så ångrade jag att jag inte använt väskan…stryk fick jag ju ändå så varför i all världen kunde jag vara så dum att jag offrade en av mina älsklingsvantar i onödan?

Dessa vantar och denna historia tänkte jag ofta på i flera år efteråt. Än i dag kommer det över mig ibland, och det jag undrar mest är varför jag inte försökte smuggla hem vanten och tvättade den. På det har jag inget svar, jag vet som sagt bara att efter den dagen….hade jag ALLTID med mig fler påsar i reserv. Om jag behövde reservpåsarna någon gång, DET däremot kommer jag inte ihåg.

Morgondagens ämne blir nog lite trevligare
Text: Irre 2007 (bloggen)

Tillbaka till skrivbordet

 

Håhåjaja..

Hur man än vänder sig så sitter rumpan bak