Hulda Skrynkelben fick sitt första barn på senvintern 1903. ( se berättelsen om Haltfot)
Även om vintern varit sträng var det ingenting mot hur Huldas humör varit. Det var många i Skoogen som nu var glada att Huldas graviditet var över.

Just i gryningen började det att stöka om i Huldas mage så förfärligt att hon nästan blev rädd. Men efter några timmar kom så en liten parvel ut, men fasen så han såg ut!!! Full med dregel och minst en tumme för mycket på varje hand. Detta bekymrade givetvis inte Hulda ett dugg. Hon var såååå stolt över sin förstfödde och gick och vyssade den lille med kärlek och omsorg. Hela tiden dock med en torktrasa i handen som hon automatiskt torkade pojkens haka med var 5:e minut.

För övrigt var det inga bekymmer med den lille förutom ett kirurgiskt ingrepp för att ta bort överflödiga tummar på hans händer. Han växte som andra barn, han log som andra barn, och han åt som andra barn. Kanske inte riktigt för nog tyckte befolkningen i Skoogen att han glufsade lite konstigt, men de vågade givetvis inte säga nåt så Hulda hörde.

Kanske matvanorna var ett arv efter pojkens far, för Hulda var känd vida omkring för sitt fina bordsskick. Hulda hade ingen man boende hos sig, men hade berättat för alla som ville lyssna att hon träffat en tjusig man i en grotta som hon genast haft lite "kuttrasju" med. Trots sin ålder lär ni framöver märka att Hulda inte är speciellt moralisk eller gammeldags av sig när det gäller karlar.

Så pojkens far var alltså en tjusig grottman, och med tanke på bordsskicket hos barnet, fanns det alltså de som trodde att det var någon form av "grottgener" som visade sig vid matbordet.

När pojken var 4 år gammal skulle han döpas efter gammal tradition. Hela Skoogen kläddes i färgglada utsmyckningar och prästen i grannbyn kom i sin vagn för att döpa Hulda Skrynkelbens förstfödde son. Det var mycket viktigt att det blev ett namn som passade en son till en sådan viktig person som Hulda faktiskt var redan på den här tiden.

Jämt gick han med DREGEL på hakan som Hulda eller han själv TORKADE bort med en trasa eller med baksidan av armbågen.så Hulda visste precis vad han skulle heta...det fanns bara ett namn och det var....TORKEL DREGELBARN.

När prästen doppat ner den lille i grönnyanserad nyponsoppa och läst välsignelse över hans huvud så hette han från den dagen alltså Torkel Dregelbarn.

Många år senare när Torkel blev vuxen bytte han själv efternamn, men eftersom dreglet fanns kvar blev det endast en mindre förändring: han heter nu Torkel Dregelson.

Du kommer säkert för höra mer om Torkel för Hulda planerar givetvis att lägga ut fler berättelser på denna hemsida.

© text:ISkoog