|
Det är den här sagan som är anledningen till att Hulda Skrynkelben fortfarande är aktiv och lever rövare överallt. Jag skrev den i slutet av 80-talet på en kurs där vi skulle skriva annolunda "sagor för vuxna". Då många frågade mig varför jag inte skrev mer om henne, så började hon alltså att dyka upp på nätet när jag lärde mig html. På den vägen är det och idag har Hulda Skrynkelben alltså en egen hemsida. Det var så här det började: |
|
Det
var en gång en häxa som hette Hulda Skrynkelben.
Hon bodde i ett gammalt ruckel långt in i skogen. Förr i tiden fanns det många häxor i närheten, men de hade för länge sedan flyttat därifrån. Därför kände sig Hulda mycket ensam där hon gick och strosade i skogen. Själv trodde hon att de andra hade flyttat för att Hulda var så anskrämligt ful, men det var fel. Ingen flyttar ju för att grannen är ful. Anledningen till att de andra flyttat var faktiskt att Hulda var så elak och grinig, och alltid gjorde livet surt för alla andra. En morgon när Hulda stod framför spegeln och såg sitt fula tryne glo tillbaka på henne, fick hon nog. Hon ville bli vacker, så att de andra häxorna skulle tycka om henne och flytta tillbaka igen. Sagt och gjort, Hulda Skrynkelben beställde tid för en plastikoperation hos doktor Fuling i Grodköping. En vecka senare var den stora dagen kommen. Hon klädde sig i de vackraste trasor hon ägde, och for iväg på sin motordrivna kvast. Operationen, som gick utan komplikationer, tog hela dagen. Så när den var klar reste hon direkt hem till skogen igen. Hulda var vid det här laget så trött i hela kroppen, att hon hoppade rätt ner i sängen och somnade bums. Nästa morgon vaknade Hulda tidigt av att fåglarna skrek och förde oväsen. Eftersom hon var hungrig lagade hon till en smaskig häxfrukost bestående av en kopp ugglesnor och en kladdig snigelsmörgås. Efter måltiden var det dags att ta bort bandaget. Hulda ställde sig framför spegeln och började rulla upp bandaget på en gammal trasig sko, som ändå bara låg och skräpade i ett hörn. Resultatet var förbluffande!!! Hon liknade en kyckling i ansiktet, och Hulda blev alldeles salig. Hon riktigt kände att hon blivit en bättre varelse. Nu skulle häxorna komma tillbaka och beundra henne, det var Hulda säker på. Glad i hågen skuttade hon ut genom dörren. Genast upptäckte hon en fet kladdig mask som kröp i det gröna gräset. Snabbt böjde hon sig ner och slukade masken i ett nafs. Det är ju som bekant så att kycklingar tycker att maskar smakar jättegott, men Hulda Skrynkelben dog knall och fall! Hon hade alldeles glömt bort att hon var en häxa, och de är allergiska mot maskar.
Text ©ISkoog |
